Norrbottningen Fredrik Andersson visste tidigt att han ville bli sjuksköterska.
– Det är ett varierande och stimulerande yrke för mig som vill arbeta med andra människor. Som sjuksköterska jobbar man i team och får möta både patienter och andra inom vården. Som läkare är man så ensam. Redan före sjuksköterskeutbildningen har Fredrik hunnit att få bred erfarenhet av vården. Först jobbade han på ett demensboende hemma i Överkalix, och under militärtjänstgöringen på Lapplandsjägarna i Kiruna utbildade han sig till undersköterska. Efter utryckningen valde han att gå en ambulansutbildning i Boden.
– Den var jättebra med mycket anatomi, fysiologi och praktik. Jag fick till och med förlösa en kvinna alldeles själv – fast en barnmorska fanns till hands.
”Perfekt jobb”Fredrik fick jobb som ambulanssjukvårdare i Överkalix och jobbade med både akut- och intensivvård på ortens lasarett.
– Det var perfekt. Ambulansen där hemma har bara tre turer per dag i genomsnitt. Därför fick jag lära mig lite om mycket, t.ex. ta prover och analysera dem, rycka ut på bränder samt mata patienter. Men Fredrik ville vidare. För att kunna bli ambulanssjuksköterska krävdes högskoleutbildning. Bland flera alternativ valde han HTU och Vänersborg.
– HTU är en väldigt bra högskola med ett fint bibliotek och fräscha lokaler. Dessutom är det lätt att hitta till allt.
Kul att bo i korridor
Han bor i ett studentrum på elva kvadratmeter och delar toalett, dusch och kök med andra studenter.
– Det är jätteskojigt och ett bra sätt att få kompisar. Fast ibland blir det lite jobbigt…
Fredrik har valt att bo i det lilla formatet för att slippa ta studielån. Han finansierar sin utbildning till sjuksköterska med extrajobb på akutmottagningen vid NÄL (Norra Älvsborgs Länssjukhus) och vikariat på ambulanscentralen i Överkalix under loven.
”Som på månen”
Fem veckor av utbildningens praktik förlade Fredrik och en kurskamrat till Moder Teresas barnhem i indiska Calcutta.
– Det var som att komma till månen. Man accepterade tillvaron som den var för att den var så totalt annorlunda. Fast det var tur att vi var två så att vi kunde prata med varandra om det vi upplevde…
En tid var han ordförande i sjuksköterskeutskottet inom studentkåren, eftersom han ville arbeta för att sjuksköterskeprogrammet skulle bli ännu mer praktiskt inriktat.
Tillbaka till norrbotten
När Fredrik är klar med sin utbildning går flyttlasset norrut igen. Han längtar tillbaka till skidåkning, fiske och fina naturmotiv för kameraobjektivet. Dessutom är tempot inom vården mycket lugnare i Norrbotten och lönerna betydligt högre. Överkalix är idylliskt men en större ort, som Piteå, lockar.
Och även om Överkalix erbjuder ”det perfekta jobbet” är det spännande att pröva något annat. Fredrik kommer att söka sig till ett mindre sjukhus, där möjligheterna att påverka arbetsplatsen är större än på ett stort sjukhus och där personalen blir mer jämbördig med patienterna.
– Man ska inte gulla med 70-åringar som om de vore små barn. Man ska vara som man är mot andra vuxna, skämta och bjuda på sig själv. Då känner patienterna trygghet.